Stress och panikångest
Kollade vårdguiden ang stress och så här står det:
Symtom på stress
Ett första tecken på stress kan vara att du sover dåligt. Återkommande huvudvärk eller ont i magen är andra varningstecken.
Tydliga tecken och varningssignaler:
- Du känner dig trött på på dagen även när du har sovit länge och ostört flera nätter i rad.
- Du är likgiltig och struntar i vad som händer omkring dig, eller känner dig nedstämd och orolig.
- Du reagerar på ett helt nytt sätt på vardagliga händelser.
- Du blir lätt irriterad och otålig över småsaker.
- Du får ont i magen, spänningshuvudvärk eller hjärtklappning.
- Du har svårare att koncentrera dig och glömmer lättare bort saker.
Vilka av dessa tecken har jag då?
Jo jag har 6 av 6 möjliga...gööööörroligt. INTE!!! Jag är irriterad och grinig för allt, har inget tålamod eller något..känner mig stressad hela hela tiden...dags att sätta ner foten och va snäll mot kroppen! Och det gör jag NU!
Panikångest
Stress är ingen sjukdom men det kan göra dig sjuk. Det är nog läge att försöka förstå detta nu och att jag verkligen måste varva ner....sist jag fick en riktig panikångestattack när jag var för stressad var för 2 år sedan när jag var på Gran Canaria...eller när jag kom hem..var iväg med mamma, pappa och syrran en vecka och bara latade mig..låg på stranden hela dagen och läste i stort sett.
När jag kom hem sen den 21 december så slog ju stressen emot mig som en bomb. Jag fyller år den 23 och den dagen brukar vi också ha mycket att göra, så även denna....
Det var den dagen jag fick min första panikångestattack...och det med råge också! Började med att jag satt i bilen för Sanny var in och köpte julklapp på ett ställe. Jag kände mig sådär frusen och hängig, som jag brukar göra till och från sådär, så jag tänkte väl inte så mycket på det. När jag satt där i bilen så började jag må illa och scarfen jag hade runt halsen kändes som den trycktes och satt jättehårt åt,..vilket den inte gjorde. Jag började svettas nåt så vedervärdigt fast jag inte hade nån värme på i bilen och det var flera minusgrader ute. Försökte öppna dörren för jag började känna att jag var TVUNGEN att komma ur bilen men det var en stor snödriva utanför så jag fick inte upp dörren. Barnen satt i baksätet och bråkade men jag började tappa fokus...kände att allt började snurra och jag paniken steg...Som tur var kom Sanny precis och jag mer eller mindre skrek åt han att åka hem direkt....vi kom väl ett par hundra meter när jag kände att jag började segna ihop....bad han stanna bilen fort...han stannade på en parkeringsplats i närheten och där fick jag upp dörren och slängde mig ut i snön...där låg jag och skakade, fingrarna stelnade och kroknade, jag var fullt klar i skallen men kroppen bar mig inte, jag hade sån yrsel att jag inte trodde man kunde va så yr..jag grät, jag var rädd, jag kunde inte andas...
Efter ett tag så lyckades jag på nåt vis sätta mig upp, med mina 3 barns hjälp (hade inte fått Nikki då) och det var klart de var skärrade men jag minns såväl Ninnis ord till mig...
"Mamma försök andas, precis så som du säger åt mig att jag ska göra mamma....detta kommer gå bra mamma" Lilla älskade gumman var bara 9 år då och så mån om sin mamma som låg där på backen i snön helt utslagen!
Jag ringde 117 och pratade med dom och de hänvisade mig till vc....nu i efterhand så tycker jag det är konstigt de inte skickade en ambulans..det kunde ju faktiskt ha varit något mycket värre än det var...väl på vc fick jag inget direkt svar mer än att dom inte visste va det var..Kass läkare? Ja antagligen för jag vet nu att det var en kraftig panikångestattack jag fick.
Dagen fortlöpte med ytterligare 4 attacker.....
Nu fick jag en attack i helgen också 2 år senare alltså...inte alls i stil med de jag fick på min födelsedag..inte fullt så kraftig MEN ändå såpass att jag faktiskt hann bli rädd igen....och jag inser än en gång att jag MÅSTE försöka ta det lugnt....
Jag mår inge bra!
Tack till er som orkade läsa <3
Läskigt de låt de du fick panikattack. du behöver ta de lugnt men de är inte lätt men du måste.. förstår att du är rädd också de kan ju komma när som helst.. Kanske ta en paus i från skolan. vet att du inte vill det. Men du kanske bara behöver vara hemma och ta det lugnt och om de går..
hoppas dagen blri bra kramen
Ursch då!!! Låter hemskt!! Men känner igen alla punkter jag också! Känner en fruktansvärd stress just nu och mår jättedåligt... Har varit hemma idag för ont i magen, sover dåligt och är konstant trött... Kanske dags att varva ner då!!! Tycker jag du också ska försöka göra och ta hand om dig ordentligt!!! Kramar i massor!
Usch det låter hemskt kommer ihåg detta men jag vet att det är svårt att varva ner har själv 5 barn jobbar 3-skift heltid jag för står hur du känner jag är likadan som du tänker mer andra än sig själv och sen alla måsten man ska hinna med
Kram
Det måste ha varit fruktansvärt... Hoppas du hittar nåt sätt att varva ner pÅ.
Minns detta som igår när du berättade om det för två år sen. tack o lov har jag inget känt på snart 4 år själv. O det är skitjobbigt det där!
Krya på dig nu!!!!!
kram kram
Kraam<3
Hoppas du orkar fokusera och hitta ett sätt som funkar för dig att varva ner.
kram
Hoppas du orkar fokusera och hitta ett sätt som funkar för dig att varva ner.
kram
Kram
Panikångest har jag tyvärr massor av erfarenhet av... Hör av dig om du vill ventilera! Kramar!
Jisses vilken resa vännen! :(
Ångest är ingenting att leka med - jag levde med den varje dag i ca 7 månader tid och där var jag på gränsen att ta mitt liv för jag orkade inte!
7 månader av detta mående, varken värre eller sämre dag från dag utan den bara fanns där! Den där orokänslan, allt bara snurrar i skallen, yrseln, hjärtklappningen.............
(Det kom efter jag lämnade idioten som höll på att slå ihjäl mig o när jag kunde skriva mig på en adress utan att gömma mig längre.
Lider verkligen med dig gumman, om jag hade kunnat göra nått så skulle jag göra det!
Största kramen till fina du! <3
Jag minns detta =(
Lilla söta du.
Jobbigt att behöva ha det sådär.
Jag märker av stress nu när jag har beordrad övertid. Vaknar på natten, börjar grubbla, och kan inte somna om, sen somnar jag ändå till slut, men när klockan ringer 4, så är jag helt död och måste tvinga mig upp. Ond cirkel.
Jag var den enda som fick tacka nej till jobb i morgon lördag. Känner att det inte går. Då orkar jag inte en ny vecka med övertid. Behöver ljus. Längtar till våren. Värme. Sommar. Ska iaf spara övertidspengar för resa!
Kraam.
